Workshops on storytelling

We are offered four different workshops, Written word, Video, Photo and Oral storytelling. I signed up for the Still Photo workshop.
This is my video and made last harvest about my first encounters with the Wine World.

Publicerat i Mitt vinodlingsprojekt | Etiketter | 4 kommentarer

Sweet wines from Austria

20111014-110650.jpg
Sweet wines from Austria. Gewürtztraminer, Beerenausleese, Ausbruch, Trockenbeerenausleese or TBA. New favourites of mine.

Publicerat i Mitt vinodlingsprojekt | Etiketter | Kommentering avstängd

EWBC has started

Skörden är i tank och det bubblar så skönt just nu och då är det dags att börja tänka på andra saker. Som att hitta köpare till vinet som nu står inplastat på pallar i vinlagret. Just det, sälja vinet ja, tänkte inte på det.
Jag har just anlänt till EWBC, European WineBloggers Conference i Brescia i norra Italien. Jättespännande att möta mer än 200 vinbloggare från 34 länder.
Därför kommer jag härmed att gå över till att skriva på English.
All of us at the event are following each others blogs and I’m not going to hide behind the language barrier.
First two days days of conference and on sunday à trip to some wineyards in the Soave district. Monday til wednesday I’m going to experience the Friuli district, The farmors makers of white wine in Italy.
So, welcome on my trip into the unknown world of wine outside of Saint Chinian and Languedoc.

20111014-094730.jpg
By the way, this is the view from my hotel room last night.

Publicerat i Mitt vinodlingsprojekt | Kommentering avstängd

Stay hungry, stay foolish

Worth 15 minutes of your life

Publicerat i Personligt | Etiketter | Kommentering avstängd

Kapitel 2, ett år till nästa skörd

Skörden är avklarad, teamet har åkt hem, lönerna utbetalade, druvjuicen bubblar i tankarna, om ett år är det dags igen.

Nu är första året lagt till handlingarna, det är inte mycket att göra nu vad gäller vinets kvalitet.  Man säger att 85% av vinets kvalitet görs på fälten, 15% görs i vinkällaren.  Det går med andra ord inte att trolla i vinkällaren, det du har, det har du.

Då är det tillåtet att gå ner på kvarterskrogen även om man inte har sällskap, tänkte jag.  Jag gillar nämligen inte att sitta vid ett 1-bord och se glad ut.  Det behöver jag iofs inte på Lea´s för där känner jag de flesta eftersom jag bor 47,5 meter därifrån (ungefär).

Idag kände jag för att bli överraskad, jag bad David att tillaga det han trodde jag skulle gilla. Det blev encormet, vaktel och plommonkaka.

Färserad fisk egentligen, delicieux

Vaktel, underbart tillagad

 

 

 

 

 

 

 

Avslutat med en plommintarte med en liten kula vanilj uppepå

Vilken härlig avslutning på växtsäsongen med surprice de Chef.

Nu sitter jag här och smälter både maten och första året på vingården till ackompanjemang av ett humorprogram på TV’n i rummet bredvid.  Att det är humor hör man på att de talar i falsett.

Detta påminner mig om tiden jag jobbade på Sveriges Radio i unga år, ganska mycket med Britt Edwall.   Hennes analys av hur man kunde höra vilken sorts radioprogram det var bara genom att lyssna på tonfallet, kommer jag fortfarande ihåg.  I de flesta program talade människor som människor talar, utom i tre typer av program. Radioteater, högmässa och barnprogram. Tänk efter, visst hör man direkt om det är barnprogram, ett helt annat tonfall, skrikigare och jag vet inte vad.  Högmässa och radioteater ligger mycket närmare varandra med sitt onaturliga och salvelsefulla tilltal.  Så rätt du hade Britt och fortfarande har.

Dessutom är humorprogram på TV en kategori vad gäller franska språket som jag fortfarande har mycket svårt att hänga med i.  Men jag skrattar artigt med för att låtsas att jag kan.

Nästa moment i vingården är att vi skall sätta mer vinrankor på järntråd.  Slå ner stolpar och spänna upp järntråd.  Sen är det dags för beskärningen av rankorna någon gång i mitten av november.  När löven ramlat av är det dags att beskära.

Men först några veckors semester och då skall jag åka på European WineBloggers Conference, EWBC i Franciacorta i Italien.  Jag är vinbloggare och där träffar jag 200 andra vinbloggare.  De flesta av dem har inte en egen vingård, om ens någon.  Just därför blir det extra roligt för mig som är både virtuell och fysisk vinfreak.

Publicerat i Mitt vinodlingsprojekt | Etiketter , | Kommentering avstängd

Lugnet efter stormen, nästan

Igår slutade 10 dagars skördande. Vädret har varit på vår sida även om det har varit och är alldeles för varmt för hårt kroppsarbete. Just nu 30 grader och vi är snart i oktober. Languedoc slutar aldrig att förvåna mig, i år har vi haft 5 månader sommar och den kan mycket väl hålla i under hela oktober också.

Det som har förvånat mig är att skörden kom igång så sent i år.  För stora delar av Frankrike har man skördat två eller tre veckor tidigare än normalt. Det gjorde att vi siktade på start redan 25 augusti.  Icke då, det dröjde ända till 14 september innan det var dags för oss fast vi hade en varm vår med mycket sol.  Undrar hur många år det dröjer innan jag kan läsa jorden och klimatet? Jag lever inte till den dan känner jag idag.

Så jovisst har lugnet lagt sig idag. Med ett undantag, man bryter upp gatan utanför mitt hus. Jag lever med en tryckluftsborr i vänster öra och en traktor som tömmer sten och asfalt i en lastbil parkerad i mitt högra öra.  Men lugnt är det.

Route barrée

Ett annat lugn som är det viktigaste idag, det är att alla druvor är plockade och pressade och ligger och jäser i sina fem tankar. Ingen hagelstorm i världen kan komma åt dem där de ligger. Första växtåret med skörd är avklarad. Puuuhhh!

Nu återstår skrivbordsarbete, alla blanketter som skall fyllas i och ofta skall olika instanser ha samma uppgifter.  Hallå, internet, det är en jättebra grej, du fransman på myndigheten.

Nästa stora sak som händer i vinlivet det är att jag åker på EWBC, European Wine Blogger Conference i Brescia i Italien. 200 vinskribenter och bloggare och några odlare.  Där kommer jag att trivas och det skall också bli mycket intressant att låta folk få provsmaka La Rabidote och inte minst för mig att lära känna en ny region.

Du som läser den här bloggen vet att jag bara tycker att det finns två sorters viner; industriproducerade viner och gårdsproducerade viner.  Vilken kategori som enbart låter jorden, solen och omgivningen sätta smak och karaktär på vinet får du gissa.

Första provsmakningen av vinet som kom i tank 16 september har jag redan gjort. Den lovar mycket gott kan jag säga. Roc de Buffarel 2011 kan bli en höjdare.

Publicerat i Mitt vinodlingsprojekt | Etiketter , , | Kommentering avstängd

Olika falla ödets lotter

Medan mina kamrater knäcker ryggen på fälten i skörden som började torsdag 15 september är jag själv på en vinprovarrunda genom det höstfagra Sverige. Igår var jag i Kisa i Östergötland på Rotaryklubben därstädes. Det är roligt att vara missionär, jag njuter i fulla drag av att berätta historien om den galna iden som blev verklighet. Skall jag vara ärlig så är det inte enbart vinets kvalitet som fascinerar folk utan lika mycket det där att en omöjlighet fick vingar. Likafullt så flyger humlan.

Imorgon bär det av till Göteborg i samma ärende.

Detta gör jag alltså istället för att skörda. 6 ton druvor om dagen bärgar man nere på gården och tankarna fylls sakta men säkert med den ädla saften. Det känns tomt och konstigt att inte vara med på finalen av första året på gården som jag annars följt i varenda moment. Det som lurade mig var den massiva kören av vinodlare i hela Frankrike som förklarade att skörden var två eller tre veckor tidig i år.  Det var den också, i Bordeaux och i Rhonedalen. Hos oss i Languedoc är den snarare en vecka sen. Dessa lokala variationer slutar aldrig att förvåna mig. Kanske är det en del av hemligheten med terroir?

Publicerat i Mitt vinodlingsprojekt | Etiketter , | Kommentering avstängd

What are you dreaming of?

Is it a wine produced with love in small scale or is it a cheep 2€ wine made in a chem/technical factory with all flavors added. Vanilla, oak, red berries, you name it.

This is my dream

Att skörda är ett hästjobb

Publicerat i Mitt vinodlingsprojekt | Kommentering avstängd

Har du nånsin hört nån fråga efter att bra kooperativ-vin?

Inte jag heller.

Languedocs storhet inom vintillverkning är byggt på massproduktion, volymer och lågt pris.  Då talar vi om vinmarknaden i Frankrike och europa för mer än hundra år sedan. Då kröp vinfälten ner från de idealiska odlingsområdena i bergen till jordbruksmarken på slätterna.  Där var det lättare att få stora skördar och framförallt var odlingarna mycket mera lättskötta.  Om man dessutom odlade druvor som lätt svällde upp och gav mängd så var lyckan gjord för en vinpatron.  De hade många sysselsatta på fälten och de kunde bygga de ståtligaste palatsen i byarna.  Det finns massor av de husen i byarna och de är verkligen överkomliga i pris.  Jag bor själv i ett sånt hus.  Mycket bo för pengarna fast de ofta kräver en del renoveringar.

Under denna tiden växte vinkooperativen fram överallt i Languedoc.  Dit kunde odlaren lämna sina druvor och det vinet som kom ut i andra ändan efter vinifieringen var då en blandning, en kompromiss mellan alla odlare i trakten.  Vinkooperativen blev en maktfaktor i byarna för de var de som tillverkade vinet och sålde det.  Tänk då på att man ofta på den tiden tillverkade vin.  Det var inte så noga vilka druvor som ingick och inte i vilka proportioner de blandades.  Om du dessutom vet att rödvinet som man drack på den tiden, dracks kylskåpskallt så förstår du hur långt utvecklingen har gått.

Med denna kunskap i botten så förstår du att vinkooperativen har sin framtid bakom sig idag.  De sex år jag har bott här har massor av kooperativ gått i konkurs eller slagits ihop med andra.  Kvar står stora byggnader som ofta är mycket vackra men utan verksamhet inuti. Varför de inte gör bostäder eller småföretagerbyar av dessa fattar jag inte, men den senaste tiden har man rivit flera av dessa byggnader.  Autignackooperativet gick hädan häromdagen och idag när jag passerade Magalas möttes jag av denna syn.

Ännu ett vinkooperativ har gått till de sälla vinmarkerna

Synd, tråkigt.

Publicerat i Mitt vinodlingsprojekt | Etiketter , | Kommentering avstängd

Näru, inte än på ett tag!

Idag var det möte hos Brice, oenologen eller önologen om du vill stava det på svenska.  Fast det har man ingen nytta av när man bor här nere. Franska är det som gäller, eller internationellska.  Han har attackerat hela frågan på ett systematiskt sätt.  Det började med att han gick runt på parcelerna i en halvdag.  Vi har 22 totalt på ca 14 hektar.  Dessutom skiljer det 100 meter mellan lägsta och högsta punkten på Domainen.  Man blir alltså andfådd bara av att gå från ena hörnet till det andra.  Lägsta punkten är vackra trädet och högsta punkten heter Roc de Buffarel på kartan.  Just därför har vi döpt vårt bästa vin till just Roc de Buffarel.

Brice har utifrån kvaliteten på fälten gjort en blandning av druvorna.  Detta blir Couleur D’Eté, detta blir Le Temps du Sorcier och detta blir Roc de Buffarel. Tänk vilken skillnad mot förra årets skörd när det bara blev som det blev.

Till saken, är det dags att skörda nu då? Som du förstår av rubriken så är det lååångt till skörd. Det svåra är att ha is i magen när man ser aktiviteten runt omkring. Alla skördar verkar det som, utom vi. Då är det svårt att sitta still i båten, men vi måste.  De som skördar det är vitvinsgänget.

il faut attendre, tycker Brice

Publicerat i Mitt vinodlingsprojekt, Okategoriserade | Etiketter , , , | 2 kommentarer