Skörden är avklarad, teamet har åkt hem, lönerna utbetalade, druvjuicen bubblar i tankarna, om ett år är det dags igen.
Nu är första året lagt till handlingarna, det är inte mycket att göra nu vad gäller vinets kvalitet. Man säger att 85% av vinets kvalitet görs på fälten, 15% görs i vinkällaren. Det går med andra ord inte att trolla i vinkällaren, det du har, det har du.
Då är det tillåtet att gå ner på kvarterskrogen även om man inte har sällskap, tänkte jag. Jag gillar nämligen inte att sitta vid ett 1-bord och se glad ut. Det behöver jag iofs inte på Lea´s för där känner jag de flesta eftersom jag bor 47,5 meter därifrån (ungefär).
Idag kände jag för att bli överraskad, jag bad David att tillaga det han trodde jag skulle gilla. Det blev encormet, vaktel och plommonkaka.

Färserad fisk egentligen, delicieux

Vaktel, underbart tillagad

Avslutat med en plommintarte med en liten kula vanilj uppepå
Vilken härlig avslutning på växtsäsongen med surprice de Chef.
Nu sitter jag här och smälter både maten och första året på vingården till ackompanjemang av ett humorprogram på TV’n i rummet bredvid. Att det är humor hör man på att de talar i falsett.
Detta påminner mig om tiden jag jobbade på Sveriges Radio i unga år, ganska mycket med Britt Edwall. Hennes analys av hur man kunde höra vilken sorts radioprogram det var bara genom att lyssna på tonfallet, kommer jag fortfarande ihåg. I de flesta program talade människor som människor talar, utom i tre typer av program. Radioteater, högmässa och barnprogram. Tänk efter, visst hör man direkt om det är barnprogram, ett helt annat tonfall, skrikigare och jag vet inte vad. Högmässa och radioteater ligger mycket närmare varandra med sitt onaturliga och salvelsefulla tilltal. Så rätt du hade Britt och fortfarande har.
Dessutom är humorprogram på TV en kategori vad gäller franska språket som jag fortfarande har mycket svårt att hänga med i. Men jag skrattar artigt med för att låtsas att jag kan.
Nästa moment i vingården är att vi skall sätta mer vinrankor på järntråd. Slå ner stolpar och spänna upp järntråd. Sen är det dags för beskärningen av rankorna någon gång i mitten av november. När löven ramlat av är det dags att beskära.
Men först några veckors semester och då skall jag åka på European WineBloggers Conference, EWBC i Franciacorta i Italien.
Jag är vinbloggare och där träffar jag 200 andra vinbloggare. De flesta av dem har inte en egen vingård, om ens någon. Just därför blir det extra roligt för mig som är både virtuell och fysisk vinfreak.